I januari stal någon Sarahs id och några kompendier. Hon bad om hjälp att köpa ett nytt id, eftersom hon lever på minimalt med resurser hela tiden. Undrar hur det känns att inte ha råd med ca 85 SEK, hm vill inte veta. Det är mer för de i Kenya men betänk att jag gick in i en affär där och köpte sylt, bröd, skinka, potatissallad, glass och festis drickor för 85 SEK när jag var där. En lunch under ett akaciaträd vid ett rastställe. Vi var tre vuxna och två barn. det är inte så att allt är billigt där alltså, men att flertalet inte har resurserna att handla/konsumera
Idag kom ett mail där hon tackar för stödet till nytt id och ett foto på den blivande mikrobiologen. Va ger glädje? Delad glädje
La'Unica Child Care - Kenya 